FÖRÄLDRARINFORMATION
Föräldrainformation – Ljudlek
Det ska vara roligt att lära sig läsa och skriva. Det tycker de flesta barn. Den här appen vill göra det ännu roligare genom lekar som förbereder för läsningen på ett lustfyllt sätt. Lekarna gör det också lättare för barn som inte tycker det är så lätt att lära sig läsa.
Bornholmsundersökningen (Lundberg, I.,Frost, J., & Petersen, O.-P. (1988). Effects of an extensive program for stimulating phonological awarenes in preschool children. Reading research quarterly, 33, 263 – 284) visade mycket tydligt att olika lekar med språkets form gav effekt på hur lätt det var att lära sig läsa. Största effekten såg man hos de barn som hade svårt att lära sig läsa. Den så kallade Bornholmsmodellen bygger på dessa fynd och ligger till grund för det läsförberedande innehållet i förskoleklasser och 6-årsgrupper.
Lekarna som beskrivs i “Bornholmsmodellen: Vägen till läsning – språklekar i förskoleklass” av I. Lundberg (2007) fokuserar på att lyssna efter hur ord låter. Det kan vara att sätta ihop ord till nya ord (glas och ögon blir glasögon till exempel), att lyssna efter hur långa ord är (tåg är ett kort ord fast tåg är långa, tändsticksask är ett långt ord fast tändsticksaskar är små) och att lyssna efter vilka enskilda ljud man hör i ord. Den största effekten på läsinlärningen har visat sig vara att lyssna efter enskilda ljud. Utvärdering av olika metoder för läsinlärning (http://www.sbu.se/225) visar att det också är avgörande att förstå att varje ljud hör ihop med en bokstav. Som förberedelse för läsningen är inte det viktiga att kunna alla bokstäver i alfabetet utan att förstå principen. När sedan den formella läsinlärningen börjar ska barnet förstås lära sig alla bokstäver.
Både vid läsning och stavning måste man kunna koppla bort vad orden betyder (ordens innehåll) och i stället uppmärksamma vilka språkljud man hör (ordens form). Vid själva läsandet eller stavandet fokuserar man alltså på språkljuden (ordens form) och inte på vad orden betyder (ordens innehåll). När det fungerar automatiskt, så att man inte behöver tänka på det, kan man lägga kraften på att förstå det man läser, alltså få en god läsförståelse.
Ljudjakt 1 innebär att man lyssnar efter vilket ljud ord börjar på. Man har två ljud i taget att välja på, till exempel s–m, f–n. Börjar ”sol” på s eller på m? Börjar ”matta” på s eller på m? Eftersom man inte behöver fundera på flera ljud än två är det ett bra spel att börja med.
Ljudjakt 2 är lite svårare. Det är tre ljud att lyssna efter i taget, t ex p–v–l. Vad börjar ”lingon” på? På p eller på v eller på l?
Vad kommer sist? Att lyssna efter sista ljudet i ett ord kan vara svårare. Därför har man bara två ljud i taget att lyssna efter. Slutar “kam” på m eller på t? Man får själv välja vilka två ljud som ska jämföras.
Höra skillnad 1 är ett lite annorlunda sätt att lyssna efter ljud. Man ska hålla två ord i minnet och lyssna om de börjar på samma ljud eller på olika ljud. Här får man också välja vilka ljud man ska jämföra, så variationsmöjligheterna blir stora.
Höra skillnad 2 är nästan som Höra skillnad 1, men nu är det förutbestämda alternativ. De två ord som ska jämföras skiljer sig åt med bara ett ljud, vilket gör det svårare att höra skillnad. Låter pil–bil lika eller olika? Låter pil–pil lika eller olika? Låter tand–tant lika eller olika?
Välj spel/ lek och ha roligt med ditt barn och ge det en puff på vägen mot det som alla barn vill – ATT KUNNA LÄSA.
Mera information till föräldrar – Ljudlek (pdf format att ladda ner).
Föräldrainformation – Motsatslek
I MOTSATSLEK får man träna på att hitta ord som är motsatser.
Man kan välja på att spela memory eller fånga ”bollar” med ord i.
Man kan titta i ordboken där det finns listor på orden om man vill lära sig vilka ord som hör ihop på det sättet att de är motsatser.
Appen innehåller 50 motsatspar som är uppdelade på 5 nivåer utifrån tänkt svårighetsgrad. Det kanske inte stämmer för varje barn och därför har man möjlighet att gå till Gör eget spel och själv välja vilka par man vill skall ingå i spelet. Man kan också välja färre par som skall ingå i spelen så att man kan göra enklare spel.
I memoryspelen väljer man hur många par som skall ingå och ordparen väljs slumpvis om man inte själv går till ordlistan och väljer.
Om man valt att skapa ett eget spel kan man spara det.
MOTSATSLEK är tänkt att stödja och utveckla 3 saker:
– Lära sig nya ord
– Få en bra förståelse av vad det betyder att två ord är motsatser
– ”Ordna upp” och sortera i sitt ordförråd genom att se hur ord hänger ihop; som att de är motsatser. Att ha ordning på ordförrådet är som att ha ordning i sin bokhylla; man hittar lättare det man vill ha när man behöver det.
Föräldrainformation – Läsmaskiner
Om läsinlärning
Det har funnits intensiva diskussioner om olika läsinlärningsmetoder. De kan grovt indelas i två grupper. Den ena gruppen består av syntetiska metoder där man arbetar med kopplingen mellan bokstav och ljud och sammanljudning. Den andra gruppen består av ortografiska eller helordsmetoder där man fokuserar på ordigenkänning, meningsskapande och ledtrådar i sammanhanget. Alltmera forskning visar att man inte ”kommer runt” det syntetiska tillvägagångssättet som en grund.
Vi kan tänka oss läsinlärningen som en trappa där automatisk sammanljudning är första trappsteget. God läsförmåga där man kan lägga energin på att förstå det man läser i stället för att kämpa med ”utläsandet” av orden är det högsta trappsteget. Det blir då självklart att man inte kan gå vidare i trappan förrän man står stadigt på första steget.
När man går vidare i läsförmågan använder man alltmera ortografiska strategier på så sätt att man känner igen ord som återkommer ofta och känner igen delar av ord som förstavelser och ändelser. Så fort man möter ett nytt och okänt ord eller ett ord man inte sett skrivet behöver man kunna ljuda sig igenom det.
Många barn går snabbt vidare i trappan medan andra behöver mycket träning för att grunden ska vara stabil. Om den inte är det kan man se hur barn tar till olika strategier för att ändå komma vidare. En del gissar orden, andra lär sig utantill. Ingen av dessa strategier leder vidare till god läsning.
Om man vill läsa mera om läsinlärning kan man gå till det som står under fliken för pedagoger eller gå till en utmärkt blogg som finns på språkforskning.se, som skrivs av Anna Eva Hallin. Särskilt intressanta när det gäller läsinlärning är tre inlägg, (skrivna 19 jun 2018, 25 jun 2018, 4 juli 2018) med titeln ”Slutet på läskrigen del 1, 2, 3”.
Gå in på språkforskning.se – klicka på ”Forskningsbloggen” uppe i högra hörnet – skrolla ner och under ”kategorier” välj ”Läsning”.
MANUAL FÖR PEDAGOGER
Manual – Ljudlek
Vad är språklig medvetenhet?
Små barn använder språket för kommunikation HÄR och NU, och det viktiga är vad orden betyder. Man kan säga att orden är ”genomskinliga”, man ser igenom dem på den bakomliggande betydelsen. Man kan jämföra med att titta genom ett fönster – man ser inte glaset utan vad som finns utanför.
Någonstans i 5–7-årsåldern blir barn mogna att lyssna på hur orden låter och inte bara uppmärksamma vad de betyder. Om man tar liknelsen med fönstret klarar de att välja att titta på glaset och strunta i vad de ser genom fönstret. När man kan byta uppmärksamhet mellan ordens betydelse och hur det låter, vilka ljud man hör, är man språkligt medveten. När man är språkligt medveten kan man alltså välja att lyssna på ord på två olika sätt:
– man kan lyssna på vad de betyder
– man kan lyssna efter hur de låter utan att bry sig om vad de betyder.
Om man till exempel tar ordet TÅG:
Den som är språkligt omedveten vet att det är något man åker med, att det går på räls, att det drar vagnar, hur det låter när man hör ett tåg, hur det känns att åka tåg.
Den som är språkligt medveten kan välja att också fokusera på ordets formsida; att det är ett kort ord, att det börjar på ljudet T, att det har tre ljud och i vilken ordning ljuden kommer.
Hur är talspråk uppbyggt? (Knäckta ägg-liknelsen)
När vi talar hör man inte varje ljud för sig. Vi säger inte s-å h-ä-r n-ä-r v-i s-ä-g-e-r e-t-t o-r-d. Vi drar ihop ljuden och orden så att de flyter in i varandra pådethärsättet. Det är som om man skulle knäcka några ägg och låta dem delvis flyta in i varandra.
När man ska lyssna efter vilka ljud som finns i ett ord måste man lyssna efter vilka ljud man hör om man ”drar isär” dem. Man måste alltså vara språkligt medveten.
Vad betyder språklig medvetenhet för läs- och skrivinlärning?
När man ska lära sig läsa och skriva/stava måste man kunna lyssna efter hur orden låter. Hur låter ordet ”mus”? Vilket ljud hör jag först, vilket ljud hör jag sen och vilket ljud hör jag sist? Om man inte är språkligt medveten och inte kan vända uppmärksamheten från betydelsen (en mus är söt och springer runt och piper) till ljuden som ingår får man inga ledtrådar till hur man ska skriva ordet och vilka ljud man ska ljuda ihop för att läsa ordet.
Den så kallade Bornholmsmodellen – en kort sammanfattning
1988 publicerades det som allmänt kallas Bornholmsundersökningen, som senare kom att bilda grund för Bornholmsmodellen. I Ljudlek utgår vi från I. Lundbergs bok ”Bornholmsmodellen: Vägen till läsning – språklekar i förskoleklass” där han presenterar en reviderad version av modellen utifrån senare forskning.
Det Bornhomsundersökningen visade var att om man hjälpte barn att bli språkligt medvetna genom att leka språkliga lekar så hjälpte man dem att snabbare och säkrare lära sig läsa och skriva än barn som inte lekt sådana lekar. Det mest uppmuntrande var att skillnaderna mellan de barn som hade lätt att lära sig läsa och de barn som hade svårt var mindre bland barn som hade deltagit i försöket med språklekar än bland barn som inte hade gjort det. Det var alltså tydligt att barnen med svårast utgångsläge hade mest nytta av lekarna.
Senare undersökningar och pedagogisk erfarenhet har visat samma sak. Det är viktigt att lekarna är genomtänkta och riktar in sig på att öka den språkliga medvetenheten för att få den önskade effekten. Det finns mycket av publicerat material med både teori och övningar/lekar.
Man talar om olika typer av språklig medvetenhet:
Fonologisk medvetenhet: Medvetenhet om att språket har en formsida rent ljudmässigt. Ett exempel på detta är att kunna höra att ord rimmar.
Fonemisk medvetenhet: Medvetenhet om språkets minsta byggstenar – fonemen/språkljuden. Exempel på detta är att kunna höra vilket ljud som kommer först i ett ord, vilket ljud som kommer sist och i vilken ordning ljuden kommer i ett ord.
Den fonemiska medvetenheten är vad vi tränar när vi arbetar med att lyssna efter enskilda ljud i ord, och den är helt nödvändig i läs- och skrivinlärningen.
Att lyssna efter språkljud – vilka är svåra att höra, vilka är lätta att höra?
Alla språkljud är inte lika lätta att höra i ett ord. Svåra att höra är ljud som är korta, bara som en explosion eller som en smäll. De är också svåra, för att inte säga omöjliga, att hålla ut så att den som lyssnar hinner höra. Sådana stoppljud ljud är p–b, t–d, k–g, h.
Lättare att höra är ljud som går att hålla ut. Sådana hålljud är konsonanterna f, j, l, m, n, r, s, v, sj, tj.
Vokaler är också lätta att hålla ut och lätta att höra.
Vi har nio vokaler i svenskan: a, e, i, o, u, y, å, ä, ö, som alla har en lång och en kort variant.
Vissa ljud har liten ljudmässig skillnad, som kan vara svår att höra. Det är ljud som uttalas på samma ställe i munnen eller som uttalas på samma sätt, till exempel uttalas som stoppljud eller som väsljud.
Ljudpar som uttalas på samma ställe i munnen är
p–b (uttalas framme vid läpparna)
t–d (uttalas med tungan mot tänderna)
k–g (uttalas baktill i munnen).
Ljud som uttalas på samma sätt är
f, s, sj, tj (väsljud som uttalas med en luftström ut genom munnen)
k, p, t (stoppljud, eller explosivor, som också är tonlösa och alltså bara är en luftpuff)
b, d, g (stoppljud, eller explosivor, som är tonande och alltså är både luftpuff och ljud)
m, n, ng (nasala ljud; luften kommer genom näsan och får en annan klang än andra ljud).
Förhållandet fonem–grafem. Supradentaler, ljudstridig stavning
Språkljud kallas fonem och bokstäver kallas grafem. För det mesta motsvaras ett ljud/fonem av en bokstav/ett grafem, men det finns undantag. Några ljud stavas med flera bokstäver och på olika sätt.
Exempel:
Sj-ljudet har ingen egen bokstav utan stavas med sj, sch, skj, stj, g.
Tj-ljudet har ingen egen bokstav utan stavas med tj, kj, k.
J-ljudet stavas med j, g, lj, gj.
Ng-ljudet stavas med ng, g, n.
Det här kan ställa till det när man ska lyssna efter första ljudet i ord. Det gäller då att hålla isär ljud och bokstav. Man kan till exempel inte säga att ordet kjol börjar på k om man lyssnar efter första ljudet, som ju är tj-ljudet. Några barn kan bli förvirrade av detta, speciellt om de redan börjat skriva ord och lärt sig hur ord stavas. Vi tar upp mera om detta i avsnittet ”Hur kan man göra det lättare?”.
Det finns dialektala skillnader i hur ord uttalas. I uppsvenska dialekter uttalas inte bokstaven r i ord som fort, bord, barn, kors. R och bokstaven efter dras ihop och blir ett nytt ljud som inte har någon egen bokstav. I sydsvenska dialekter däremot uttalas både r och bokstaven efter.
Om man ska lyssna efter hur många ljud man hör blir det i ordet ”Lars” tre ljud om man har en uppsvensk dialekt och fyra ljud om man har en sydsvensk dialekt. Även här får man vara uppmärksam på att barn kan ha lärt sig skriva sitt namn eller andra ord som stavas på detta sätt och då säger fyra ljud även om de inte uttalar det så. Mera även om detta i kommande avsnitt om hur man kan göra det lättare för barnen.
Vokaler är lätta att hålla ut och därför lätta att höra. Det som ändå kan bli förvirrande för ett barn är att alla vokaler i svenska har en lång och en kort variant som ibland låter ganska olika. Det märks allra mest för a-ljudet. Om vi säger ett långt a, som i början på apa, har vi lätt rundad mun, men om vi säger ett kort a, som i apelsin, har vi läpparna dragna lite till sidan, och ljudet låter tydligt annorlunda. U-ljudet låter också tydligt olika om vi säger ett långt u, som i ute, eller ett kort u som i upp. När vi säger namnen på vokalerna använder vi alltid den långa varianten. Det här är viktigt att tänka på när man ska underlätta för barn så att man inte ber barnen att lyssna efter a (och säger den långa varianten) i ord som anka, apelsin etc, där man hör ett kort a-ljud.
Ormens ljud är S, raketens ljud är F. Varför underlättar det?
Det finns flera system som använder bildsymboler för att göra det lättare att kunna tala med barn om något så abstrakt och teoretiskt som språkljud. Tanken är att varje ljud motsvaras av en bildsymbol som barnet kan associera med ljudet. S-ljudet är en orm som väser sssss, m-ljudet är ett glassätande barn som säger mmmm etc. Att förknippa t ex bokstaven och ljudet o med ordet orm och bokstaven och ljudet m med ordet måne är bara till hjälp om man kan lyssna ut vad ord börjar på. Det är just detta som är svårt innan man lärt sig läsa och speciellt svårt för barn som har svårt att lära sig läsa.
Erfarenheten visar att bild-symbol-tänkandet är till stor hjälp när vi talar om ljud med barn. Så små barn som 3 åringar blir snabbt duktiga på att komma ihåg vilket ljud som är orm-ljudet, glass-ljudet, mus-ljudet etc.
Vi har i Ljudlek valt att använda symboler som redan används men har gjort några undantag där vi har bedömt att andra bildsymboler är tydligare.
Hur kan man göra det lättare?
Att göra det lättare är extra viktigt för barn som tycker det här med språkljud är svårt.
Lyssna i första hand efter ljud som är möjliga att hålla ut (hållljud), så att de är lätta att ”fånga” för örat. När det går bra kan man gradvis göra det svårare med korta ljud (stoppljud).
Vid jämförelse mellan ljud (till exempel att lyssna efter om man hör s eller m i ett ord), välj ljud som ligger långt från varandra (se avsnittet ”Att lyssna efter språkljud”), så att de låter så olika som möjligt. Sen kan man gradvis göra det svårare med ljud som är mer och mer lika varandra.
Att lyssna efter ljud i ord med konsonantmöten (brev, tvål, spöke till exempel) är svårt. Allra svårast är det om man ska lyssna efter första ljudet då det är ett kort stoppljud, t ex b i brev, t i tvål, k i klocka. Det blir lättare om första ljudet är ett hålljud, till exempel s i slott, f i flicka.
Undvik alltså ord med konsonantmöten till att börja med och särskilt sådana med stoppljud i början.
Använd ord med lång vokal, där vokalklangen stämmer med vokalnamnet. Man kan inte höra något långt a i apelsin till exempel. Man får då välja ord som apa, Adam etc. Om man lyssnar efter u-ljudet i början på ord väljer man ord som ute, ubåt etc.
Detsamma gäller om man lyssnar efter ljud inuti ord. Man kan höra a i mat men inte i matta. Man kan höra u i mus men inte i kudde.
Var vaksam för ord med ljudstridig stavning. Eftersom vi lyssnar efter ljud och inte efter bokstäver kan det bli förvirrande att se ordet ”giraff” skrivet när man lyssnar efter sj-ljudet. Ett barn som lärt sig känna igen bokstäver säger då helt riktigt att det börjar med g. Det kan vara bra att undvika sådana ord, men man får vara beredd på att barnen kan komma med sådana förslag.
Om man lyssnar efter hur många ljud som finns i ett ord, använd ord där varje ljud har en bokstav.
Exempel på ord där det inte stämmer:
säng – tre ljud men fyra bokstäver
sjö – två ljud men tre bokstäver
bord – tre ljud men fyra bokstäver (om man talar uppsvenska).
Hur har vi tänkt i appen Ljudlek?
Varför bara två ljud eller tre ljud att jämföra?
En genomgående tanke är att man ska kunna välja olika svårighetsgrader på aktiviteterna. Om barnet väljer själv ska det kunna hitta olika svåra nivåer så att det blir roligt även om man inte kommit så långt i sin utveckling av språklig medvetenhet.
Erfarenheten är att det blir lättare att lyssna efter vilket ljud man hör om man bara har två ljud att välja mellan. Man ”tränar upp” örat att känna igen just de ljuden även när de kommer i ett ord. Ljudjakt 1 har därför flera möjligheter att lyssna efter två ljud i taget när man lyssnar i början på ord. Vi har också genomgående valt hålljud och vokaler med ett undantag, b-ljudet, för att det ska vara lätt att lyckas.
Tre ljud att välja mellan, som i Ljudjakt 2, blir lite svårare, och här finns också flera stoppljud, p, k, g, men det finns aldrig mer än ett stoppljud i varje övning.
I Vad kommer sist? kan man fritt välja vilka ljud som man ska lyssna efter, men fortfarande är det bara två ljud i taget eftersom det för många barn är svårare att höra sista ljudet än första ljudet. Tre av ljuden är stoppljud: k, p, t. Som vuxen har man stora möjligheter att göra det lättare (kombinera två hålljud eller ett hålljud och ett stoppljud) eller svårare (kombinera två stoppljud).
Varför kan Höra skillnad vara svårare?
Både Höra skillnad 1 och Höra skillnad 2 kräver mera än att bara lyssna efter enskilda språkljud.
I Höra skillnad 1 ska barnet hålla två ord i minnet utan bildstöd och samtidigt avgöra om de börjar på samma ljud eller på två olika ljud. Det ställer krav både på det verbala arbetsminnet och på förmågan att lyssna efter enskilda ljud. Därför är det bara två ljud i taget i varje övning. Valet av ljud är fritt, och precis som i Vad kommer sist? kan man göra det svårare eller lättare. Speciellt svårt blir det om man väljer ljud som låter lika, se ovan i avsnittet ”Att lyssna efter språkljud – vilka är svåra att höra, vilka är lätta att höra?”.
Höra skillnad 2 använder så kallade minimala par. Det är ord som skiljer sig åt med bara ett språkljud, t ex tåg–såg, matta–macka, tand–tant. Barnet ska utan bildstöd avgöra om orden i ett ordpar är lika eller olika. Man måste då kunna höra skillnad, diskriminera auditivt, om ord har ett enda ljud som skiljer dem åt eller inte. Förutom verbalt arbetsminne och förmåga att lyssna efter ljud krävs då att man kan höra även små skillnader i ord. Vilka ljudpar som ska jämföras är redan bestämt för att sätta fokus på ljud som vi vet kan vara svåra.
Läs mer om ordförråd – Motsatslek
Motsatslek är en app som gör barn uppmärksamma på vad motsatser är och vilka ord och begrepp som är motsatser. Varför hjälper det barn att utveckla ordförrådet och språket?
Hur bygger barn upp ett ordförråd?
Ord är de viktigaste byggstenarna i språket. Att lära sig ord är att få en etikett, ett namn, på föremål och upplevelser. De allra första orden är namn på personer, saker eller händelser som återkommer ofta och är viktiga i barnets dagliga rutiner. Från ca 1 års ålder tillkommer ca 3 ord/vecka. Runt 18 månaders ålder tar utvecklingen fart; man talar om en ordförrådsexplosion, och barnet samlar på sig 9 eller flera ord /vecka. Det som ökar mest är ord för saker (substantiv), men efter att barnet har omkring 100 aktiva ord börjar även ord för handlingar (verb) och egenskaper (adjektiv) öka. När barnet är ca 2½ år har det redan ett ordförråd på omkring 500 ord och fortsätter sedan att utöka det under hela uppväxten och skoltiden. Under skolåldern lär sig barn nästan 3000 nya ord per läsår. Man måste alltid komma ihåg att det är stora variationer mellan olika barn både vad gäller hur snabbt de lär sig ord och hur många de lär sig.
Hur organiseras ordförrådet?
Allteftersom barnet tillägnar sig ord behöver det hitta någon form av system eller organisation för alla ord. Man kan jämföra med att fylla på en bokhylla med böcker där man ställer dem som hör ihop på något sätt bredvid varandra eller över varandra eller under varandra. När man fyller på med en ny bok får den hitta en plats som passar i förhållande till de böcker som redan finns där. Ibland behöver man organisera om när man märker att en bok kan höra ihop med olika böcker på olika sätt. Den kan höra ihop med andra böcker som alla har röd pärm, men den kan också höra ihop med de böcker som är väldigt tjocka eller de böcker som handlar om djur eller de böcker som är spännande o s v.
Ord hör ihop med, associeras med, andra ord på många sätt:
för att de låter lika – kantarell, karamell
för att de rimmar – gris, spis
för att de betyder samma eller nästan samma sak – ropa, skrika
för att de betyder tvärtom och är motsatser – liten, stor
för att de tillhör samma kategori – äpple, apelsin, banan
för att de är underordnade eller överordnade varandra – kläder, byxor, tröja
för att de har en viktig egenskap gemensam – rosa tröja, rosa väska
för att de har en gemensam nämnare – favorithjältens vapen, favorithjältens kläder
etc.
Exempel på hur ordet “natt” skulle kunna associeras till andra ord
Hur stimulerar vi ordförrådet?
Att ha ett bra system att plocka in nya ord i gör det både lättare att lära sig nya ord och lättare att hitta dem när vi behöver dem. När vi leker språklekar som går ut på att hitta ord som hör ihop på något sätt hjälper vi barn att både lära sig nya ord och bygga sin ”bokhylla” med böcker/ord. Många lekar tar också fasta på det. Exempel är kategoriseringslekar, sorteringslekar, rimlekar.
Att öka ordförrådet via lekar och övningar som fokuserar på betydelse-relationer mellan ord har visat sig fungera bättre än lekar som fokuserar på om ord låter lika. Det betyder att om man är ute efter ett större och effektivare ordförråd är lekar som innefattar att kategorisera, leta synonymer, leta motsatser eller sätta in ord i sammanhang att föredra framför att leta efter ord som börjar på samma ljud eller rimmar. Sådana lekar är däremot utvecklande för den språkliga medvetenheten.
Hur har vi tänkt att Motsatslek ska fungera?
I Motsatslek har vi fokuserat på att göra det roligt att leka med motsatser som ett sätt att
– öka ordförrådet
– organisera ordförrådet
– öka förmågan att snabbt hitta ord när man behöver dem.
Till grund för förståelsen av ett ord ligger att man förstår begreppet, d v s den sak, händelse, känsla etc. som ordet står för. Man behöver då ha verkliga upplevelser som gör att man förstår betydelsen för att ordet inte bara ska bli ”papegoj-prat”. Vi menar inte att man lär sig ords betydelse via spel som i Motsatslek men att man befäster ord och hjälper till att bygga associationer till andra ord. Nya ord kan också väcka nyfikenhet och ge den vuxne anledning att förklara och visa i verkligheten vad orden betyder. Ju mera man använt ett ord i ett sammanhang desto lättare har man också att hitta det när man pratar.
Det är speciellt med tanke på att olika barn har olika stort ordförråd och har kommit i kontakt med olika ord som vi skapat en möjlighet att göra egna spel. Den vuxne (och barnet självt förstås) kan då skräddarsy spelet utifrån varje barn. Ordboken är tänkt att fungera som uppslagsbok och underlag för prat om vilka ord som är motsatser.
Men FÖRST OCH FRÄMST vill vi att det ska vara ROLIGT och hoppas det upplevs så av barnen.
Om läsinlärning – Läsmaskiner
Den komplexa förmågan att läsa flytande och med god förståelse kräver att man behärskar alla nivåer i det som man kan kalla läsutvecklingstrappan.
Som grund ligger förmågan att kunna dela upp ord i dess delar/enskilda ljud. Den kända Bornholms-undersökningen visade hur effektivt det är att träna denna förmåga som förberedelse för läsning (se vad vi skrivit om detta i texterna till vår app Ljudlek).
Minst lika viktig grund är att förstå att varje ljud kan representeras av en bokstav och automatiskt koppla ihop rätt bokstav och ljud.
Nästa trappsteg är det som man kallar att knäcka läskoden, d v s förstå och behärska att ljuda ihop bokstäverna i ett ord och höra vilket ord det blir.
När detta fungerar och man övat tillräckligt så att det går smidigt behöver man mycket läserfarenhet så att man utvecklar automatiserad och direkt avkodning. Man känner då igen hela ord och delar av ord så att man inte behöver ljuda sig igenom allt.
Översta trappsteget, som förutsätter att man klarar de tidigare stegen tillräckligt bra, är att kunna avkoda utan ansträngning och kan lägga fokus på att förstå innehållet i det man läser.
Alla trappstegen är lika viktiga då de bygger på varandra. Forskning har också visat att det därför blir viktigt att läsundervisning innehåller tillräckligt mycket av övning på alla nivåerna.
Det har funnits intensiva diskussioner om olika läsinlärningsmetoder. De kan grovt indelas i två grupper.
Den ena gruppen består av syntetiska metoder där man arbetar med koppling mellan bokstav och ljud och sammanljudning. Om man använder bilden med trappan ligger fokus på de första stegen.
Den andra gruppen består av ortografiska eller helordsmetoder där man fokuserar på ordigenkänning, meningsskapande och ledtrådar i sammanhanget. Detta motsvarar att arbeta mest på trappsteget för direkt avkodning.
Alltmera forskning visar att man inte ”kommer runt” det syntetiska tillvägagångssättet som en grund, alltså att man måste stå säkert på första stegen för att kunna gå vidare. Detta betyder inte att man ska lägga mindre arbete på de andra stegen men man kan inte hoppa över grunden.
Slutsatsen av detta är att det inte är antingen eller när det gäller läsinlärningsmetoder utan både och.
Många barn går så snabbt vidare i trappan att man nästan inte märker de olika stadierna medan andra behöver mycket träning för att grunden ska vara stabil. Om den inte är det kan man se hur barn tar till olika strategier för att ändå komma vidare. En del gissar orden, andra lär sig utantill. Ingen av dessa strategier leder vidare till god läsning.
Mera teori och referenser till forskning på området finns att läsa i en utmärkt blogg, språkforskning.se, som skrivs av Anna Eva Hallin. Särskilt intressanta när det gäller läsinlärning är tre inlägg, (skrivna 19 jun 2018, 25 jun 2018, 4 juli 2018) med titeln ”Slutet på läskrigen del 1, 2, 3”.
Gå in på språkforskning.se – klicka på ”Forskningsbloggen” uppe i högra hörnet – skrolla ner och under ”kategorier” välj ”Läsning”